Login
+Follow
Login

Welcome to Outdrr - the blog network for Outdoor fans!
We use cookies to enhance your experience and to make it easier to search information. Please read more about how we use cookies. By continuing to visit this site you agree to our use of cookies.


I accept cookies Privacy policy

Kebnekaise

By borntorun 2013.08.12 in Uncategorized

Veckorna innan Nikkaluokta fylldes av vandrare från Fjällräven Classic var jag uppe och vandrade i en vecka. Med utgångspunkt Nikkaluokta tog vi oss sedan vidare till Kebnekaise fjällstation, därifrån tog vi oss upp på toppen.

image

I toppstugan värmde vi oss innan vi påbörjade färden ner igen, piskade regn och dålig sikt. Livet var inte på topp när vi kom fram och upptäckte att tältet låg nerblåst i en hög. Då grät jag som en liten flicka. Efter en snus, varm mat och en whiskey mådde jag bra igen.

image

image

image

image

Tarfala var väldigt vackert.

Ute och cyklar

By borntorun 2013.07.12 in Uncategorized

Jag har som tidigare nämnt återupptagit mitt cyklande. Det är som löpning, okomplicerat och kräver ingen vidare planering. Min mamma har en Bianchi från 89, jubileumsmodell, en riktig pärla. Den har nu alltså gått i arv. Pedalerna är dock inte från 89, dom är bytta för att passa till cykelskor. I övrigt är den i toppskick.

Vad gäller cyklar, bromsar, delar, material, växlar, modeller och annat som hör till, vet jag inte speciellt mycket om. Jag vet att en cykel har två hjul, en ram, bromsar och att jag älskar att cykla. Mer komplicerat än så behöver det inte bli. Långa landsvägar, hög fart, slät asfalt. Det här kommer jag fortsätta med.

Vill du springa ett lopp, genomföra något där du utmanar dig fysiskt. Tänk inte för mycket. Man tar sig inte i mål genom att prata och skaffa bra prylar/kläder. Spring bara. Förberedelse är bra, träningsprogram är överskattade. Träna aldrig destruktivt. Träna för din egen skull och sätt upp dina egna mål. Träning är en trend som växer, det glädjer mig. Men jag ser även att det går mot det extrema. Förut var det en enorm prestation att springa ett marathon, nu ska du även göra det på  en tid.

-Jaha du sprang maraton, vad blev tiden då? Snitthastigheten? Snittpuls?!

Bland unga tjejer, min egen kategori alltså, är träningstrenden enorm. ”Strong is the new skinny” är ett återkommande citat på sociala medier, instagram i synnerhet. Men träningen börjar likna det destruktiva beteendet i självsvält i en del fall. Platt mage, bränn kalorier, ingen fettprocent, bara muskler ska synas. Media sätter standarden för idealet. Den taniga kroppen ska nu vara stark, full av muskler och magrutor. Vägen dit är inte bekväm. Det sker knappt av egen vilja, det sker av hur vi förväntas se ut och vara.

Bilden av verkligheten har blivit en osund fantasi. Detta gör mig både förbannad och ledsen.

 

Skärmavbild 2013-07-12 kl. 11.36.49

Skärmavbild 2013-07-12 kl. 11.36.08

 

Skärmavbild 2013-07-12 kl. 11.36.28

Naturkompaniet

By borntorun 2013.07.04 in Uncategorized

För ett tag sedan blev jag tillfrågad att börja jobba på Naturkompaniet här i Västerås. Jag tvekade inte en sekund. Detta har jag velat göra länge. Det har redan öppnats möjligheter och idéer om vad jag vill göra i framtiden. Jag trivs väldigt bra och lär mig nya saker varje dag. Säljer kängor som smör dessutom.

Om ett par veckor ska jag till Kebnekaise och vandra mellan Abisko-Nikkaloukta. Inför detta har jag krängt till mig en Kajka, som vi provade under vandringen i Skule. Det känns knappt att man har något på ryggen. Rymmer det du behöver plus en flaska rödvin.

Skärmavbild 2013-07-03 kl. 12.20.59

 

Jag valde 75 liter, vilket man klarar sig bra på under fjällvandring.

Marathon och landsvägscykling

By borntorun 2013.07.03 in Uncategorized

Sommaren har trätt fram, utomhusträningen är ett faktum. Återhämtningen efter Stockholm Marathon gick fort, nu löper jag skadefritt och varvar detta med landsvägscykling. En nygammal kärlek som jag nu tänker ägna mig allt mer åt. Kombinationen cykel och löpning har jag märkt positiv effekt av. Baksida lår, hamstring (där röven går ihop med låret brukar jag säga) tränas när jag cyklar, vilket är viktiga muskler för löpningen, i synnerhet framfotateknik.

Många frågar mig angående uppladdning och träning inför marathonet. Jag är ingen planerare, tar endast snabba beslut och styrs av impulser. Två dagar innan Stockholm Marathon fick jag frågan om att vara med, då en bekant hade startnummer men inte kunde delta på grund av skada. Visst, tänkte jag. Johan, min pojkvän, var anmäld sedan länge och det är en kul första upplevelse att dela tillsammans.

40 minuter innan start står jag inne på Runner’s Store på Vasagatan och betalar mina nya skor, New Balance minimus, som jag alltid springer i. Dom gamla var för slitna för att springa 42 km i, så jag köpte en ny uppdaterad variant. Stressigt fram till start, 1 minut innan startskottet står jag på plats, Stefan Holm står bredvid på gräset. Han berättar att han också ska springa. Klarar Stefan det så klarar väl jag också det här, tänker jag.

Håller lugnt tempo, klocka är bra här för att se hastighet och minuter per kilometer. Det är lätt att dras med av andra på tävling och springa fortare än man egentligen tänkt sig. Benen är fresh. Bra humör. Roligt längs banan. Folk överallt som hejar och ropar. Ser mig omkring bland löparna. Blir faktiskt förvånad över hur blandat det är, räknat i ålder och kroppsformer. Det glädjer mig att folk antar denna utmaning och att löpning är så kravlöst. Det passar alla.

Då och då springer en senig man, minst 80 år gammal, om mig. Jag tänker, klarar han det här så ska väl jag också göra det.

Vid 30 km, inför sista milen, svider det i benen. Ingen tycker om den sista milen på ett marathon. Det finns inga bekväma skor här. Inga leenden på läpparna. Det har dessutom börjat regna. Jag stakar mig fram och blir nedkyld. Gråten i halsen. Vid 35 km stapplar jag in i ett sjukvårdstält. Störtbölar, hulkar i famnen på en sjukvårdare. Sitter med en filt och har huvudet i knäna. Misslyckad och kall. Sitter där ett tag, snyftar och snorar. Ser ut i regnet. En stor kille, 100 pannor, joggar förbi. Han går inte, han joggar. Han kämpar. KLARAR HAN DET HÄR SKA VÄL FAN JAG OCKSÅ GÖRA DET, tänker jag. Sliter av mig filten, torkar tårarna. Går ut ur tältet för förlorare, för de misslyckade och skadade, för jag är ingen förlorare. Sista sträckan in på stadion går som på fjädrar, endast mental styrka finns kvar nu, går in i mål på 4 timmar 50 minuter. Tiden intresserade mig aldrig. Jag är stolt ändå.

Skärmavbild 2013-07-03 kl. 11.04.07

New York

By borntorun 2013.06.11 in Uncategorized

Efter sluttentor och stress är jag äntligen i New York. Ett varv runt central park är cirka 2 mil. Att löpa i en stad är ett perfekt sätt att orientera sig och få en bild av miljön där.

image

Såhär ser jag ut efter Stockholm Marathon, det ska jag berätta om förresten, NÄR JAG INTE BLOGGAR MOBILT med mina chorizofingrar.

image

Löppass i kvällssolen

Utomhusträning och video

By borntorun 2013.05.14 in Uncategorized

I helgen var jag ute i skogen och tränade. På filmen gör jag inte övningarna mer än en gång, det kan bli ganska tråkigt att kolla på backintervaller i en halvtimme. Det är oslagbart att träna utomhus. Bättre syreupptagning, frisk luft och inga discogymmare som är i vägen. Discogymmare är unga killar i åldern 16-21 år som tränar biceps på fredagar innan dom försvinner ut på krogen och letar efter honor.

Jag trivs bra ute i naturen, speciellt i kombination med träning.

Jag känner inte personerna i backen, men det är jag som man ser springa upp först, ser ut som Usain Bolt ungefär fast med hästsvans.

bild4 bild2 bild5 bild3 bild11

Skuleberget tur och retur

By borntorun 2013.05.13 in Uncategorized

I torsdags åkte jag, tillsammans med nio andra outdårar till Höga Kusten, Skuleberget. Tre dagars vandring väntade. En för mig, ny och väldigt inspirerande upplevelse. Vi klarade oss undan regn, men fick stå ut med  dimma, kyla och blöt mark. Denna resa kommer jag sent att glömma. Allra minst människorna jag har träffat. Dessa likasinnade, vackra, ödmjuka, unika själar, som jag tidigare bara haft en skriftlig uppfattning om via deras bloggar, fick mig att må som jag inte gjort på länge. Ni gick rakt in i hjärtat. Tack för en fantastisk vandring, jag har lärt mig mycket. Speciellt från Johan (nordicbushcraft.outdrr.com) som visade vad man kunde äta och röka i naturen.

hogakusten

 

Foto: Maria Sellfors

Som alltid när man packar får man med sig för mycket prylar, när det kommer till att vandra är det viktigt att packa så lätt som möjligt. Trots omstrukturering i ryggsäcken och bättre prioritering vägde den ungefär 15-20 kg. Sträckorna vi gick var inte extrema men terrängen krävde en hel del teknik och kondition, speciellt med tung packning på ryggen. God stämning i gruppen och många stopp för att se på utsikten, gissa djurspillning, fylla på vatten från bäcken, fota, filma eller bara pusta ut.

 

 

 

 

hogakusten2

Foto: Maria Sellfors

På bilden har jag och Johan på oss getskinnshandskar från Hestra, väldigt bra att ha när händerna blev kalla och det behövdes extra grepp runt trädstammar och stenar. På bilden har jag även på mig ett par softshellbyxor från Tierra som jag provade, grym komfort och andningsförmåga.

 

 

 

 

 

 

 

För mig som nybörjare lärde jag mig mycket om utrustning under vandring. Jag anser inte att man behöver skaffa utrustning för 20 lax när man ska vandra för första gången. Jag klarade mig på lånad ryggsäck och ett par Goretex-kängor från Ecco. Vad jag kom fram till var dock att bra kängor och ryggsäck är det viktigaste. Det är värt att investera i ett par riktigt bra kängor och en ryggsäck som sitter rätt. Närmast kroppen är det som alltid bäst att ha ett underställ i ull, bomull är helt hopplöst. Vill man hålla sig torr och varm om fötterna när marken är blöt är ullstrumpor det enda som fungerar, det fick jag erfara.

I övrigt är vandring en väldigt simpel aktivitet. Som många andra gånger är det din kropp du använder och det viktiga är att den är i bra skick, inte bara dina kläder och utrustning. Bra mat och sömn kommer man väldigt långt på.

Jag har en förkärlek till att löpa i skog, lera och tuff terräng. För mig var det här perfekta löparförhållanden, antagligen för Christoffer också som vandrade runt i Fivefingers och ultralätt packning. Det kröp i benen på mig men jag hindrades av för tung packning och fel sorts skor. Nästa gång…

Terrängtävling

By borntorun 2013.05.08 in Uncategorized

I lördags sprang jag årets första terränglopp. 18 km på en härlig bana i Stockholm. På grund av regnet dagen innan var spåret blött och lerigt på flera ställen, vilket gjorde det tungt att ta sig igenom men det är det jag tycker om med terränglöpning. Kom i mål på 1h40min och hamnde på plats 40 i min distans. En bra dag och kroppen höll bra form. Min pappa är min (enligt sig själv) personlige fotograf, han hänger med mig till de flesta lopp och knäpper bilder.

anna

anna1

06:30

By borntorun 2013.05.08 in Uncategorized

Tidiga löppass är svårslagna. Även om det är svårt att lämna en varm säng så finns det ingen bättre start på dagen. Såhär ser det ut i hamnen i Västerås tidigt på morgonen.

image

image

Värmen kom till norden och jag hade nakenpremiär.

Aprilväder

By borntorun 2013.04.13 in Uncategorized

Jag ser alldeles för många dunjackor och skinnjackor ute denna regniga dag. Dun suger åt sig fukt och vatten, blir tungt och sunkigt. Skinnjackor… behöver jag ens förklara?

En skaljacka klarar alla väder året om och lagret du har under kan variera från t-shirt till varmaste ylle. Ultimat plagg idag när regnet piskar och temperaturen är runt +2.

Min kommer från Tierra och är en av de bättre investeringar jag gjort.

image

Anna
Det här är jag och min blogg.
Arkiv
+Follow
Kategorier

Login