Login
+Follow
Login

Marathon och landsvägscykling

By borntorun on 2013.07.03 In Uncategorized

Sommaren har trätt fram, utomhusträningen är ett faktum. Återhämtningen efter Stockholm Marathon gick fort, nu löper jag skadefritt och varvar detta med landsvägscykling. En nygammal kärlek som jag nu tänker ägna mig allt mer åt. Kombinationen cykel och löpning har jag märkt positiv effekt av. Baksida lår, hamstring (där röven går ihop med låret brukar jag säga) tränas när jag cyklar, vilket är viktiga muskler för löpningen, i synnerhet framfotateknik.

Många frågar mig angående uppladdning och träning inför marathonet. Jag är ingen planerare, tar endast snabba beslut och styrs av impulser. Två dagar innan Stockholm Marathon fick jag frågan om att vara med, då en bekant hade startnummer men inte kunde delta på grund av skada. Visst, tänkte jag. Johan, min pojkvän, var anmäld sedan länge och det är en kul första upplevelse att dela tillsammans.

40 minuter innan start står jag inne på Runner’s Store på Vasagatan och betalar mina nya skor, New Balance minimus, som jag alltid springer i. Dom gamla var för slitna för att springa 42 km i, så jag köpte en ny uppdaterad variant. Stressigt fram till start, 1 minut innan startskottet står jag på plats, Stefan Holm står bredvid på gräset. Han berättar att han också ska springa. Klarar Stefan det så klarar väl jag också det här, tänker jag.

Håller lugnt tempo, klocka är bra här för att se hastighet och minuter per kilometer. Det är lätt att dras med av andra på tävling och springa fortare än man egentligen tänkt sig. Benen är fresh. Bra humör. Roligt längs banan. Folk överallt som hejar och ropar. Ser mig omkring bland löparna. Blir faktiskt förvånad över hur blandat det är, räknat i ålder och kroppsformer. Det glädjer mig att folk antar denna utmaning och att löpning är så kravlöst. Det passar alla.

Då och då springer en senig man, minst 80 år gammal, om mig. Jag tänker, klarar han det här så ska väl jag också göra det.

Vid 30 km, inför sista milen, svider det i benen. Ingen tycker om den sista milen på ett marathon. Det finns inga bekväma skor här. Inga leenden på läpparna. Det har dessutom börjat regna. Jag stakar mig fram och blir nedkyld. Gråten i halsen. Vid 35 km stapplar jag in i ett sjukvårdstält. Störtbölar, hulkar i famnen på en sjukvårdare. Sitter med en filt och har huvudet i knäna. Misslyckad och kall. Sitter där ett tag, snyftar och snorar. Ser ut i regnet. En stor kille, 100 pannor, joggar förbi. Han går inte, han joggar. Han kämpar. KLARAR HAN DET HÄR SKA VÄL FAN JAG OCKSÅ GÖRA DET, tänker jag. Sliter av mig filten, torkar tårarna. Går ut ur tältet för förlorare, för de misslyckade och skadade, för jag är ingen förlorare. Sista sträckan in på stadion går som på fjädrar, endast mental styrka finns kvar nu, går in i mål på 4 timmar 50 minuter. Tiden intresserade mig aldrig. Jag är stolt ändå.

Skärmavbild 2013-07-03 kl. 11.04.07

5 Responses to "Marathon och landsvägscykling"

    Comments (5)

  1. Antar att springa maraton är som att gå långmarscher, när kroppen ger upp är det huvet som tar över. Slutar man tänka, så går det oftast lättare =)

  2. Lotta wrote:

    Grymt Anna!

  3. Haha, otroligt starkt gjort Anna! Du är grym!

  4. Leave a comment

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *
    *
    *

Anna
Det här är jag och min blogg.
Arkiv
+Follow
Kategorier

Login